mycket runt omkring...
Mycket som har hänt sen sist, vissa saker är bättre än andra.
Jobbet har näst in till tagit knäcken på mig, jag har sovit as dåligt senaste veckan och mått as dålig.
Trodde nästan att jag var på väg in i väggen där ett tag. Blev ju inte bättre av att jag blev osams med min bästa kompis där på köpet heller men det är löst nu tack och lov :)
Kanske var det just detta som gjorde att vi som aldrig bråkat förut gjorde det. Det kanske var det som var droppen. Mitt psykiska tillstånd kanske var alldeles för dåligt vilket gjorde att jag överreagerade på en sån sak. vem vet?!
I måndags kände jag i allafall att det var dags att slå slag i saken efter en lång velan hit och dit. Jag snackade med Ludvig, min coach på jobbet om att jag inte pallade att jobba kvar. Så idag är min sista dag som telefonförsäljare. Ett val som jag inte ångrat alls. I början var jobbet jätte kul men det är alldeles för enformigt för min del. Dessutom känns det verkligen inte bra att ringa hem och störa folk som säkert jobbat hela dagen och är jätte trötta. De har säkert dessutom skrikande och trötta barn att ta hand om. Inte faan har de lust att snacka med mig om el då!? Det skulle i allafall inte jag vilja.
Igår kände jag dessutom att jag behövde vila upp mig lite, och vad passar inte bättre än att spendera tid med en underbar vän i biomörkret framför en bra film?
Sophia och jag passade nämligen på att gå och kolla på "I taket lyser stjärnorna". En helt okej film, men boken är helt klart bättre måste jag säga. Tyvärr är det ju oftast så, man lyckas få med så mkt mer detaljer i en bok som gör att man upplever saker på ett annat sett mm.
Men kan säga att filmen väckte en del tankar hos mig, ett citat ur filman "om du dör mamma, tar jag livet av mig!"
Även om jag och min mamma inte har en jätte bra relation till varandra måste jag säga att jag älskar henne. Det måste man göra. En förälder är alltid en förälder. Hur mycket man vill hata dem och vägra bry sig. Så bryr man sig så jävla mycket i allafall. Det finns någon mystisk dragningskraft till sina föräldrar som man inte kan förstå sig på hur mycket man än försöker. DEt går inte att bryta denna dragnings kraft. Innerst inne älskar vi våra föräldrar.
Mamma och pappa jag älskar er!
Jobbet har näst in till tagit knäcken på mig, jag har sovit as dåligt senaste veckan och mått as dålig.
Trodde nästan att jag var på väg in i väggen där ett tag. Blev ju inte bättre av att jag blev osams med min bästa kompis där på köpet heller men det är löst nu tack och lov :)
Kanske var det just detta som gjorde att vi som aldrig bråkat förut gjorde det. Det kanske var det som var droppen. Mitt psykiska tillstånd kanske var alldeles för dåligt vilket gjorde att jag överreagerade på en sån sak. vem vet?!
I måndags kände jag i allafall att det var dags att slå slag i saken efter en lång velan hit och dit. Jag snackade med Ludvig, min coach på jobbet om att jag inte pallade att jobba kvar. Så idag är min sista dag som telefonförsäljare. Ett val som jag inte ångrat alls. I början var jobbet jätte kul men det är alldeles för enformigt för min del. Dessutom känns det verkligen inte bra att ringa hem och störa folk som säkert jobbat hela dagen och är jätte trötta. De har säkert dessutom skrikande och trötta barn att ta hand om. Inte faan har de lust att snacka med mig om el då!? Det skulle i allafall inte jag vilja.
Igår kände jag dessutom att jag behövde vila upp mig lite, och vad passar inte bättre än att spendera tid med en underbar vän i biomörkret framför en bra film?
Sophia och jag passade nämligen på att gå och kolla på "I taket lyser stjärnorna". En helt okej film, men boken är helt klart bättre måste jag säga. Tyvärr är det ju oftast så, man lyckas få med så mkt mer detaljer i en bok som gör att man upplever saker på ett annat sett mm.
Men kan säga att filmen väckte en del tankar hos mig, ett citat ur filman "om du dör mamma, tar jag livet av mig!"
Även om jag och min mamma inte har en jätte bra relation till varandra måste jag säga att jag älskar henne. Det måste man göra. En förälder är alltid en förälder. Hur mycket man vill hata dem och vägra bry sig. Så bryr man sig så jävla mycket i allafall. Det finns någon mystisk dragningskraft till sina föräldrar som man inte kan förstå sig på hur mycket man än försöker. DEt går inte att bryta denna dragnings kraft. Innerst inne älskar vi våra föräldrar.
Mamma och pappa jag älskar er!
Kommentarer
Postat av: soph
tack för igår gumman :) håller med där om att boken är bättre , fast filmen va ju helt okej :D jag tycker vi borde bestämma att vi går på bio nån gång då och då, skit kul juee , eller hitta på nåt annat , så vi ses utanför "jobbet" med lixsom :D älskardig<3
Trackback
