Måndag igen och ny arbetsvecka har börjat. Sitter här relativt nyvaken och skriver mellan två jobbnätter. Sjukt jobbig natt på jobbet denna natt, många onödiga ringningar och patienter som hade svårt att komma till ro och somna. Jobbar i natt med, sen jobbar jag två dagpass innan jag äntligen går på semester. Kroppen börjar skrika efter ledighet nu, så sjukt tungt på jobbet nu. Hade en trevlig midsommar med älskling här hemma. Jobbade natten till midsommarafton så sov till typ 1 sedan gick vi och handlade ingredienser till jordgubbstårta och grillkväll. Hade vi det bara mysigt och åt gott här hemma. Var så sjukt kallt ute. Tanken var att vi skulle haft en picknick, men med tanke på kylan blev det inte så. I helgen blir det Bråvalla-festival för oss två. Hoppas kunna komma ifrån jobbet lite skapligt på torsdag så att vi hinner se så mycket som möjligt :) Älskling fick ju biljetter av mig till detta i födelsedagspresent. Då kändes det som att det var en evighet fram tills dess. men nu är det alltså dax. Ska bli grymt kul, hoppas bara att vädergudarna är med oss så att vi slipper regn. Som det ser ut just nu blir det en del skurar på lördagen. men det kan ju hinna ändras. Hoppas hoppas att det ändras till det bättre. Jag vill ha sol och värme!

Är full av konstiga känslor i kroppen som jag inte kan sätta fingret på just idag. Har precis ringt ett jobbigt samtal som jag för bara nått år sen aldrig trodde att jag skulle göra. Har tömt ut en del av mina innersta problem för en vilt främmande människa. Är helt skakis inombords efter detta. Som ni vet har vi haft våra problem med relationen till vår pappa jag och min syster. Nu är tanken att vi ska ta till hjälp för att en gång för alla kunna lösa det som varit och kunna gå vidare. Vi har försökt så länge på egen hand men aldrig kommit framåt. Vi står och stampar på samma ställe eller tar ett kliv fram i tron av att det blivit bra för att sedan få ta två steg bakåt då allt kommer upp till ytan igen och det gamla tar övertaget. Vi behöver hjälp med att glömma och förlåta. Att lämna det gamla bakom oss och gemensamt bara ta steg framåt. Jag vill ha en bra relation till min pappa igen. Jag vill kunna ringa honom och berätta när det hänt något kul/ mindre kul utan att vara rädd att det blir fel. Jag vill att min pappa ska vara stolt över mig att han ska tycka om mig som den jag är. Jag vill ha en stor lycklig familj trots att jag är en så kallat skilsmässobarn. Ett väldigt känslosamt och uttömmande inlägg från en person som har otroligt svårt för det här med att prata känslor och problem. Helst när det kommer till en själv... Att jag blev sjuksköterska kanske är konstigt i vissas ögon utav den anledningen. Men då handlar det sällan om ens egna känslor och problem. Då har jag chansen att visa vilken bra lyssnare och problemlösare jag är. Det handlar inte om mig. När det kommer till mig själv är det svårare. Orden fastnar i halsen och kan inte komma ut. Det låser sig...