Finns så mkt känslor innom mig som jag bara vill få ut just nu. Men jag vet inte hur, vet inte vad jag ska säga eller skriva. Vet knappt ut eller in just nu. Jag känner mig både rädd, ledsen och besviken för tillfället. Är så himla besviken på DIG. Att du inte kunde lyfta luren och berätta allt som hänt utan att jag ska få reda på det av någon annan istället. Att någon som står längre bort ifrån mig i släkten ska berätta det för mig. Jag vet inte vad det beror på att du inte skickade vidare informationen till oss, om du var rädd eller vad det var? Jag har verkligen ingen aning, kanske får jag aldrig reda på det heller. Men du ska veta att det faktiskt sårade mig ännu en gång. Just nu kan jag inte göra annat än att hoppas, jag vet att du är stark farmor, jag vet att du kommer klara det här. Snälla lova mig att allt är bra i morgon <3